Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsskrift.
37
lingars innehall behöfver blott angifvas, för
att öfvertyga läsaren, att den uppmaning till
öfverenskommelser, på skäliga vilkor, patronerna
och församlingarne emellan, hvilken de innehålla,
i ingen måtto visar, det privilegiet lidit något
afbräck. Det är bekant, att samma dag utfärdades
en Kongl. kungörelse, hvari jemväl enligt Riksens
Ständers begäran stadgades: att då utländsk man
erhåller K. M:s nådiga tillåtelse att i riket
förvärfva och besitta fast egendom, med hvilken
jus patronatus är förenadt, må kallelserätt till
ecklesiastika beställningar icke till honom öfvergå,
utan skall denna rätt förblifva hvilande intill-dess
egendomen åter tillfallit Svensk undersåte. -
Stadgandet i priv. 18 § om rättighet för adeln att
med seqvester belägga lösegendom hos frälsebönder
förklarar Rec. helt kategoriskt (s. 433) icke vara
ett adelsprivilegium. Hans förmenande hvilar på samma
begreppsförvexling, samma förvillelse, hvars halt vi
visat s. 25 o. f. i denna försvarsskrift.
Vidare framkastas i recensionen (s. 434) en
förvåning deröfver att författaren förbisett,
det adeln skall hafva bibehållit den i priv:s 25 §
omförmälda lösningsrätt till frälsegods, som blifvit
för penningegravationer till kronan indragne, hvilken
omnämnes i K. F. d. 22 Dec. 1863. Äfven denna uppgift
är oriktig. Långt ifrån att hafva förbisett detta
ämne, har Förf. på goda grunder sökt visa, att en
sådan lösningsrätt numera icke kan bland adelns
privilegier uppföras. Förf. yttrar (sid. 223 i
det recenserade häftet): »Om Kronan skulle blifva
tilldömd fordran hos enskild man, som äger säteri-
eller frälsegods, samt han ej har penningar eller
andra lösören att gälda med, så måste hans fasta gods,
enligt lag (Uts.-B. 4 k. 5 § och sonare förf:r)
på offentlig auktion försäljas till gäldande af
samma fordran, hvadan, i betraktande af den hvarje
svensk man tillerkända rätt att besitta säteri- och
frälsegods, inroparen, ehvad han är frälseman eller
ej, blir fastighetens ägare, om hans inrop antages,
och den del af försäljningssumman, som öfverstiger
kronans fordran, kommer gäldenären eller hans
rätts-innehafvare till godo. På detta sätt vinnes
hvad i 25 § af ad. priv. angifves såsom ratio legis i
fråga om den der stadgade lösningsrätt, att nemligen
intet fräke må hos kronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
