Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Försvarsskrift.
förblifva, utan gå tillbaka till frälsemanna-
(d. v. s. sedan 1810 i enskild svensk mans) hand.
Den nämnda lösningsrätten kan-numera icke anses som
ett adelns privilegium.
Recensenten omtalar (s. 426) en Tullstadga af år 1866
och ett förment ännu qvarstående privilegium för adeln
att »utan ansökning hos Generaltullstyrelsen i egen
hamn aflasta de varor, hvilka Ridd. och Ad. derifrån
vill utföra». Denna uppgift bär samma pregel som
Recensentens förut nämnda. ’Någon Tull-stadga af år
1866 finnes icke. Förmodligen menar Rec. gällande
Kgl. Tullstadgan af d. 7 Dec. 1860. Årtalet är här af
särdeles vigt, ty efter år 1860, men före år 1866,
utkom just den Författning, hvilken gjort det till
en omöjlighet att hädanefter tala om aflastning i
egen hamn såsom ett adelsprilegium. Se här rätta
förhållandet. 1860-års Tullstadga medgifver i 41 §
livar och en, som eger rätt till utrikes handel, att
i landhamn, der ständig tullbevakning finnes anställd,
intaga under föreskrifna kontroller laddning i fartyg
och låta detsamma afgå dermed direkte till utrikes
ort, hvilket medgifvande äfven gälide i afseende på
de varor, som ridderskapet och adeln ägde utföra från
egna hamnar !). Hvaremot i den landhamn, der ständig
tull-bevakning icke var anställd, aflastaren skulle
söka lastningstillåtelse af generaltullstyrelsen
eller distrikt-tullkammaren, på det att (så länge
exporttullar ännu existerade) tullbetjent måtte
förordnas till bevakning vid inlastningen.
Men i underdånig skrifvelse af den 17 Oktober 1863
anmälde Riksens Ständer sitt beslut, i hvilket
äfven Adeln utan allt förbehåll med sitt bifall
deltagit^ att hos Kongl. Maj:t begära utfärdande af
en författning om utvidgad näringsfrihet, derutinnan
bland annat borde stadgas, det hvarje svensk
undersåte vore oförhindrad att till riket införa och
derifrån utföra varor, med iakttagande af gällande
kontrollföreskrifter, äfvensom att reda i skepp för
såväl utrikes som inrikes fart. Och denna rättighet
tillkommer numera hvarje svensk, enligt l § af
*) Se sammandraget sid. 18 i denna försvarsskrift:
*R. och A. tillkommer att in- och utrikes afsätta,
utskeppa och föryttra alla eyne produkter och årliga
inkomster af sina frälsegods och bruk-».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
