Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg N:o 1 till Sv Lit.-Tidskr. 1869. 4 h. Bidrag till svar på frågan: Har Kon. Erik XIV dött af förgift? Af Alfred Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLAGG: OM ERIK xiv:s DÖDSSÄTT. 7
Om det under Johan IILs regering fanns en man i
Sverige fullt vuxen att bedöma, om tidens lägenheter
måste förefalla konungen oroväckande, och till
hvilka mått och steg han kunde vara beredd för att
befrias från sin oro, var det hertig Carl. Till
honom of versände k. Johan d. l Mars de inkomna
vittnesberättelserna *). Hertigen kände k. Johan i
grund och förmodligen voro honom ej heller de män
obekanta, som utfärdat vittnesberättelserna. Hade
han fullkomligt trott på dessa, måste han hafva
upphört med alla misstankar angående k. Eriks
död. Men trots vittnesbetygen hade h. Carl, såsom
hr F. säger, »ej så alldeles klart för sig allt
hvad som härunder (rykten som ingåfvo misstankar)
kunde vara sannt», d. v. s. han var sjelf ej fri från
misstankar. Hertigen kunde dock ej på förhand »hysa
det antagande om k. Eriks död, vi från vår barndom
inlärt», och framför allt, han hade vida större skäl
än någon bland oss att rysa tillbaka från tanken,
att k. Johan begått brodermord. Det är väl då ej så
underligt, om äfven vi något betvifla de uppgifter,
som meddelas i Joh. Petri och Erik Anderssons
intyg. Till frågan om dateringen i dessa samt till de
knapphändiga slutsatser, som man kan draga af dem i
medicinskt hänseende, skall jag längre fram återkomma.
»Det är visserligen ovedersägligt sannt», säger hr
F., »att konung Johan i sitt sinne fast beslutit den
fångne brödrens död, om friden ej för bättre pris
kunde köpas . .. Men mellan beslut och handling
ligger ock en möjlighet till underlåtenhet,
isynnerhet då beslutet är vilkorligt.» K. Erik
fick lefva under alla de sammansvärjningar, som
uppgjordes till hans befrielse. »Han fick lefva 1756,
då presten Mauritz i Böne skrämde upp sinnena med
sin bekännelse om en vidtutgrenad sammansvärjning
i VestergÖtland. Men år 1577, då allt var lugnt,
då den siste sammansvurne fått sin dom, då man icke
längre hör någon fruktan omtalas, - då skulle den
tvekande konungen hafva verkställt hvad han under
de värsta farorna underlåtit» (s. 37, 38). - Om man
verkligen är berättigad att påstå, att k. Johan ej
vid ett senare tillfälle kunde
*) ».,. effter som E. K:t om’thenn liigenheet af
thesze inneluckte Copier aff the sch ri ff ter Osz
tillschickede are, thett widere haffue l ill att
förnimme.» Bil. t. Tegels Hist. s. 315.
den man, hvars namn han strax förut insatt bredvid
en annan mans namn i en af de många fullmakterna,
i en fullmakt, som han sedan ej brydde sig om att
återtaga? Att Joh. Henriksson någon tid deltagit i
väktarekallet på Orbyhus, vill jag föröfrigt alls
icke betvifla; att han hade fullmakten i sin ego
synes tydligen bevisa det; det är endast frågan:
huru länge han varit der, som, i anledning af hans
frånvaro å br. af 24 Febr., kan uppkastas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
