Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg N:o 1 till Sv Lit.-Tidskr. 1869. 4 h. Bidrag till svar på frågan: Har Kon. Erik XIV dött af förgift? Af Alfred Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 TILLAGG: OM ERIK
XIV:S DÖDSSÄTT.
handla på annat sätt än vid ett föregående;
om han ej under början af k. Eriks fångenskap
kunde hysa förhoppningar om ett stundande lugn, -
förhoppningar, som måste försvagas allt efter som
sammansvärjningarna förnyades; om han slutligen ej
under ständig tanke på en handling, till hvilken
han ansåg sig clrifven lika mycket af politiska som
personliga skäl, kunde först vänja sig vid, sedermera
försona sig med det förhatliga i denna handling, - så
kan ett sådant sätt att draga slutsatser fullkomligt
godkännas. I alla händelser torde man höra något
närmare granska de förhållanden, br F. påpekat. Per
Larssons sammansvärjning upptäcktes i Augusti 1569
och hade till följd biskoparnes utlåtande d. 13
Sept. s. å. Detta tillstyrker k. Eriks död, om
nemligen något nytt »buller» upp.-tode i landet, men
förutsätter dessutom riksrådens uttryckliga bifall,
som möjligen icke infordrade» vid detta tillfälle;
ännu mindre skedde detta med »andra Sverigesrikes
trogne inbyggares» bifall, som dock äfven skulle vara
erforderligt för k. Eriks död ]). I k. Johans bref
från denna tid finnas blott några dunkla antydningar
om, att man möjligen måste be-röfva k. Erik lifvet. o-
Från Juli 1570 till December 1571 hölls k. E:ik
fången i Åbo och på Kastelliolm. Under hösten 1570
oroades k. Johan af Per Gadds stämplingar i Småland,
som förmodligen stodo i sammanhang med de tre följande
årens oro derstädes. K. Eriks aflägsna vistelseort
måtte dock hafva ingifvit k. Johan lugn, ty under
denna tid hör man icke ett ord af honom om att döda
k Erik. Helt annat blef förhållandet då denne förts
till Gripsholm. Tsar Ivans fordringar, de förra
stämplingarna och det i Småland ännu fortfarande
missnöjet höllo k. Johan i ständig ängslan. Det var
nu som han skref till k. Eriks väktare, att »om de
aller så litet förnumme», att någon folkhop ämnade
befria deras fånge, skulle de ej »bida;» det var
från denna tid som k. Johan oupphörligt häri viste
till de hemliga fullmakterna. Men k. Erik förvarades
inom h. Carls område, och skulle man nu tillgripa den
yttersta uttvägen mot den förre, kunde den senare
ej lemnas i okunnighet derom 2). K. Johan hörde
sig försigtigt för hos hertigen d. 7 Januari 1572,
men fick ej det svar han önskat; också inskränkte
han sig till att befalla k. Eriks väktare att mörda
sin fånge, om ingen annan utväg fanns att göra honom
oskadlig. K. Johan hyste nu flera planer att flytta
sin fångne broder, ehuru
*) Härvid må dock anmärkas att åtminstone från 1673
har Johan haft medgifvande of rådsherrar, såsom man
ser af de begge contrasignmternas namn under br. af
21 Juni 1573, samt att ständernas samtycke aldrig
infordrades. H. F.
2) Hvarför icke, då man icke drog i betänkande att
meddela så skarpa och uttryckliga befallningar och
fullmakter under samma tid f
H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
