Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg N:o 1 till Sv Lit.-Tidskr. 1869. 4 h. Bidrag till svar på frågan: Har Kon. Erik XIV dött af förgift? Af Alfred Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG: OM ERIK XIV:S DÖDSSÄTT.
15
så alldeles afvita är det väl icke att påstå, att
han, så vidt frågans natur det medgaf, »hade godt
tillfälle att skaffa sig säkra uppgifter». Såvidt
man kan draga några slutsatser af den bekanta, för
öfrigt bevisligen oriktiga och såsom det synes af
Messeriius sjelf betviflade berättelsen, att k. Johan,
för att försona sig med katolska kyrkan, fastade om
onsdagarne, hade Messenius sina uppgifter om mordet
på k. Erik ej från ett utan flera håll (.. . »ex
quorundam comperio relatione .. . Scondia VII. CO).
En omständighet, som man vid bedömandet af denna
fråga måste taga i betraktande, är Messenii personliga
förhållande till k. Johan och hans familj. Om M. haft
någon anledning att hata honom, kunde man med skäl
tro, att han med glädje utspridt rykten, som måste
nedsätta k. Johan i efterverldens ögon. Men nu
tyckes det, som hade M. bort vara vänligt stämd mot
den katoliserande k. Johan, hvars gemål väsendtligt
bidragit till hans egen uppfostran, och i sjelfva
verket öfverhopade han ock k. Johan med ett beröm,
som stundom gränsade till det löjliga. (»Ingen, huru
vältalig han än må vara, kan på ett värdigt sätt
förtälja om k. Johans utomordentliga och verkligt
kungliga dygder», heter det t. ex. i inledningen
till Scondias 7:de del). Och icke nog härmed: i sin
berättelse om k. Eriks död icke blott ogillar han ej
k. Johans handlingssätt, utan framställer till och med
detsamma såsom nödvändigt (.. . necessario commotus
... ) och talar om att k. Erik redan länge iörtjeriat
döden (»Ericum .. . morti dudum pro-meritse fräter
destinavit»). Är det då sannolikt, att Messenius,
som var så vänligt stämd rnot k. Johan, skulle på
allt för lösa skäl hafva meddelat en berättelse,
som måste nedsätta den af honom vördade och älskade
konungens minne l)?
Men det är tid att sluta denna uppsats vid
hvilken jag kanske tagit en allt för stor del af
Literaturtidskriftens utrymme i anspråk. Jag tillägger
derför endast dessa ord: kan ännu ett konurigamord
utstrykas ur vår historia, är det så mycket bättre,
men att tro detta redan vara gjordt genom de grunder,
hvilka jag sökt granska, det synes mig vara att
allt för tidigt anse en sak vara afgjord, hvilken
är insvept i mörker och väl äfven, trots alla våra
försök, kommer att förblifva det. Jönköping den 12
April 1869.
ALFRED AHLQVIST.
1) Hvarför icke, då Messenius, som för resten är
ganska road af att berätta dylika anekdoter, tydligen
anser Johans handling berättigad? I hans (jesuitens)
ögon var den intet brott.
H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
