Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar å ofvanstående genmäle. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 TILLÄGG: OM ERIK XIV:S
DÖDSSÄTT.
Svar å ofvanstående genmäle.
De anmärkning-ar, som den ärade förf. här framställt
mot min uppsats om konung Erik XIV:s dödssätt,
hafva i vissa punkter påkallat de svar, som jag för
korthetens skull meddelat i noter; här må ytterligare
tilläggas ett slutpåstående till sammanfattning af
våra tvistepunkter.
Först och främst må jag anmärka, att jag aldrig
påstått mig hafva bevisat att icke kon. Erik dött
af förgift; jag har tvärtom betonat svårigheten att
i denna fråga komma till ett positivt re-suitat,
och det högsta jag trodde mig kunna åstadkomma var
en hänvisning till en sannolikare och naturligare
förklaring af denna händelse. Jag såg ganska snart,
att de oss nu tillgängliga hand-lingar icke kunde
gifva något sådant afgörande resultat.
Deremot vågade jag bestrida vår rätt att antaga,
att k. Erik dött af förgift och påstod derför, att
uppgiften om hans tragiska dödssätt borde utstrykas
ur vår historia. Denna min slutsats ville jag härleda
ur en grundsats, som för mig är vigtig: sägen är
icke såsom sådan historia; och ur en framställning,
som egentligen gick ut på att ådagalägga den gängse
berättelsens karakter af sägen, samt dess skyldighet
att bevisa sin trovärdighet, innan vi ånyo kunna lemna
berättelsen åt kommande slägten såsom ett faktum
i våra häfder. Min åsigt om sägnens betydelse har
sedan dess icke förändrat sig, och då br A. synes
vilja förebrå mig min ringaktning för traditionen,
tillåter jag mig ännu ytterligare betona, att den
sägen, hvarom här är fråga, ger oss alldeles serskild
anledning till försigtighet. Den lefde i det fördolda
under en tid af upprörda passioner, af oförsonliga
partistrider, af slägthat och religionshat; den
smög omkring i hofvets salar, bland den lågbördiga
tjenste-mannahopen, som säkerligen icke var ovan vid
kabal och skandal, bland de högadliga slägterna,
som helt visst ej försummade att bevara minnet af
Vasahusets fläckar; den framhviskades och troddes
nog äfven i de lägre samhällsklasserna. Jag har
påpekat, huru vi af Erik Sparres anteckning, af
de inånga fullmakternas tillvaro i olika personers
händer, af berättelsen i Frankrike 1583, af hertig
Karls misstänksamma yttranden kunna sluta till, att
sqvallret var beställsamt om den fångne konungens
öde. Men jag frågar en och hvar, om icke just dessa
omständigheter göra det till en pligt för forskaren
att länge och noga granska, innan han mottager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
