Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar å ofvanstående genmäle. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG: OM ERIK XIV:S DÖDSSÄTT.
17
detta sqvaller som sanning, om man icke inför denna
ohyggliga historia har samma misstroendets pHgt som
t. ex. inför de många sagorna om Gustaf III. Man
behöfver icke »allt för högt värdera af en sjelf
gjorda upptäckter» för att framställa en sådan
fordran; man afskräckes icke heller derifrån af
det vädjande till en ung författares blygsamhet,
som ligger i förmodan, att alla äldre forskare,
som icke t villat, möjligen kunnat hafva haft bättre
källor. För min del begär jag ingenting annat än att
berättelsen om mordet får anses apokryfisk till dess
att sägnens sanning blifvit till evidens bevisad. Hr
A. vill deremot, såsom hans slutord antyda, att
sägnen skall få gälla som ett historiskt faktum,
till dess att dess osanning blifvit bevisad. Häri
ligger den egentliga skillnaden mellan oss begge; en
skiljaktighet, synes det mi«-, i sjelfva uppfattningen
af den historiska forskningens grundlagar.
Så långt synas vi imellertid hafva kommit, att
hr A. erkänner Messenii berättelse som grundad på
hörsagor och rykten; ty hvad han anför om dennes
såväl som andra författares möjliga bekantskap med
för oss okända källor, är ju endast en obestyrkt
förmodan. Hvad han yttrar om de personer, som för
Messenius kunnat omtala sägnen nedstämmer icke heller
vårt tvifvel på sqvall-rets otillförlitlighet; vare
sig nu Grotlmsen eller åtskillige andre (ex qvorundam
relatione) äro sagesmannen, blir uppgiften icke höjd
öfver sägnens tillförlitlighet; ju flere berättare,
dess mindre säker-het i uppgifterna; och det står
alllid qvar, att vi måste hafva ytterligare bevis för
att styrka desamma. Första frågan blir alltid den:
stödjes sägnen genom några omständigheter eller
dokumenter, som icke utan mordets antagande kunna
förklaras.
Stödjes den genom blotta tillvaron af brefvet den 19
Jan. 1577? Nej - dess beviskraft för mordet är af hr
A. sjelf förkastad, och torde väl ej kunna upprättas,
då det är bevisad t, att detta bref endast var ett
vanligt formulär för alla k. Eriks väktare.
Stödjes den af det den 24 Febr. 1577 utfärdade passet
med dess promemoria? Knappast, - såvida man icke
vill påstå, att det ligger något osannolikt deri,
att väktarne skulle hafva sändt k. Johan bud om
fångens utbrutna sjukdom.
Stödjes den af Mr Johannis vittnesberättelse af den
25 Febr? - Knappast, såvida man icke redan deri vill
se ett bevis, att väktarne af den närvarande presten
togo ett intyg om dödsförloppet; något, som vid dylika
tillfällen väl alltid förekommer.
Stödjes den då af den omständigheten, att k. Johan
just i begynnelsen af 1579 hade flera och starkare
skäl än förr att rädas för sin broders lif? - I
denna punkt har hr A. nedlagt sin största styrka, och
har han dervid kommit till det resultat, att Eriks
död kom Johan just då särdeles väl till pass. För
att detta skall kunna något bevisa, måste man dock
hafva ådagalagt, att anledningarna till skrämsel voro
serdeles mycket större nu än vid något
Tillägg till Sv. Liter. Tidskr. 1869. 4 h.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
