Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - XI - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 —
honom. Den kan, invändes det, icke ge något
van-hederligt råd, ty den är förenad med dygden. Ser du då
icke, frågar jag ånyo, hurudant detta högsta goda är, som
behöver en kontrollant, för att det skall vara något gott?
Och huru kan dygden härska över njutningen, när dygden
ju åtföljer njutningen? Att följa tillhör den lydande, att
härska den befallande. Ställer du befälet i eftertruppen?
Det är verkligen en lysande roll, som dygden har fått sig
överlämnad hos er: att vara njutningslystnadens smakråd!
Men det återstår att undersöka, om dygden fortfarande är
någon dygd, där hon blir så föraktligt behandlad, ty hon
förtjänar icke sitt namn, om hon icke står på sin post och
fyller sin uppgift.
Emellertid, för att återgå till vad vi talade om, jag kan
uppge många vällustbehärskade människor, över vilka lyckan
har slösat alla sina håvor, men vilka du måste medge vara
dåliga människor. Se på sådana män som Nomentanus och
Apicius, vilka samla i sitt kök alla länders och havs yppersta
gåvor, som de kalla det, och som, där de ligga vid sitt bord,
låta sina blickar överfara hela världens alla djurarter. Se dessa
män där de vila på sitt rosenbäddade läger, hur de blicka ned
på sina läckerheter, huru de smeka sina öron med sångens
toner, sina ögon med allehanda skådespel, sin gom med
allsköns smaknjutningar. På detta sätt hålles hela deras kropp
i ständiga lustsensationer, och för att icke luktsinnet skall
få någon paus i sina förnimmelser, så fylles själva rummet,
i vilket man offrar åt lyxens och vällustens makter, med
allsköns växlande välluktsångor. Sådana människor, kan man
ju säga, leva i njutningar, men de befinna sig dock icke
väl, ty deras fröjd vilar icke på något verkligt gott.
XII.
“Det går dem illa“, säger man, “emedan mycket
kommer emellan, som bringar förvirring i deras själ, och
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
