Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 91 —
skull, men väl för eder skull, ty att skrika ut sitt hat och
göra sina anfall mot dygden, det är att avsäga sig hoppet
om förbättring. Mig kunnen I icke tillfoga någon skada,
lika litet, som de, som stöta omkull gudarnas altaren, kunna
göra gudarna något ont. Men det onda uppsåtet visar sig
och den onda tanken, även där den ingen skada kan vålla.
Med edra fantasier har jag fördrag, på samma sätt som
Jupiter, den allgode och allra högste, med poeternas
dumheter, av vilka den ene utrustat honom med vingar, en
annan med horn, en annan låtit honom framstå som en
äktenskapsbrytande nattsvärmare, åter en annan som grym mot
gudarna, en annan som en tyrann mot människorna, en annan
som en bortrövare av friborna ynglingar, anförvanter till
och med, en annan som fadermördare och våldsam
inkräktare av en annans tron, och det till och med sin faders.
Genom dessa dikter har ingenting annat åsyftats och
uträttats, än att människorna skulle förlora blygseln över sina
felsteg, om de trodde på sådana gudar. Men ehuru det icke gör
mig något ont, så förmanar jag eder dock för eder egen
skull: Vörden dygden, hysen förtroende för dem, som länge
hava vandrat på hennes väg, och som ropar till er, att hon
är något stort, men visar sig större för varje dag. Hyllen
henne själv, såsom i dyrken gudarna och hennes förkunnare
såsom dessas präster, och så ofta I hören något av hennes
heliga skrifter, så “tigen välvilligt stilla i andakt. “ Detta
offerprästernas sedvanliga ritualutrop har icke, som man i
allmänhet torde föreställa sig, fått sin formulering som någon
vanlig hövlighetsfras, vädjande till er personliga välvilja, utan
den innebär ett högtidligt påbud om tystnad, på det
offerhandlingen må kunna försiggå utan något störande ljud, som
kunde ge dåligt förebud. Men i själva verket är en sådan
andaksfull tungans tystnad och själens uppmärksamhet
mycket mera påkallad för eder, när något av detta visdomens
tal skall framföras. När någon kommer fram och ljuger för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
