- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
141

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

da strider, ja bekämpa omöjligheter. Och det gör
kvinnan i detta fall. Ty det är ej för att gäckas med henne
som Frälsaren ställer sig så där avvisande. Det är hans
fulla mening att nu tjäna endast egendomsfolket.

Men, som vi tryckt på förut: Det finns en lag i hans
hjärta, som tvingar honom mer än den fastslagna lagen
förut, och driver honom om inte ännu över gränsen, så bra
nära. Och han är så nära redan, om ännu inte över, att
kvinnan vågar sig fram. Och han går vidare till de där
städerna på hedniskt område, som det tyckes av Markus
berättelse, dragen dit av en stackars dövstums nöd. Och
vi taga väl icke miste, om vi tro, att Jesus drogs in på
obehörigt område av dessa nödställdas nöd och sitt behov att
få hjälpa.

Herren Gud har fastställt lagar och stadgar för allt i
sin värld, ja, även för sin käre Sons tider och verk. Men
han har lämnat en rymlig marginal för den högsta av alla
lagar: trons och kärlekens. Det är denna välsignade
marginal, som tages i bruk i vår text. Låtom oss nu se litet
närmare på den trons goda kamp och seger, som så
härligt framställes i texten.

I.

En avvisande tystnad som svar från Frälsaren.

Alla som varit i någon svårare belägenhet och behövt
bedja om hjälp, veta hin* kylande det är att ej få svar. Det
varslar intet gott. Likaså känna vi, att det då fordras en
stor frimodighet att likaväl hålla på att bedja. Det kan
nu i en mängd fall vara lönlöst. Men, o, vilken skatt av
salighet ha vi inte i Herrens innerliga uppmaningar att
inte låta tystnad avskräcka oss hos Gud, utan där bara
bedja, ropa och klappa och, att han är sådan, att han
tycker om det och låter beveka sig. — Nej, han är bevekt
förut. Ty det är han själv, som ger frimodighet och sin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free