Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne att hålla på att klappa. Vi veta inte varför han
dröjer och tiger så länge ibland vid vårt ropande. Men vi
veta, att han hör därpå med välbehag och i sin tid står upp
och giver bönhörelse. Ty: ”Det skall ske, att var och en
som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst”. Men
märk: I s i n tid kommer han med svar — icke i v å r tid.
Icke ens i de stora apostlarnas tid. Även de kände luften
laddad och kvalmig vid kvinnans ”förföljande med rop”.
Hade de haft makt, så hade de hjälpt förr än Mästaren:
”Giv henne besked”, förebedja de. De blevo tydligen
nervösa och kände det obehagligt att se och höra den
nödställda.
Precis så är det ofta med oss. När vi stå inför
människors nöd och sorger av många slag och lida med dem»
bli vi ofta rent otåliga över Guds sätt och tid. Kunde vi
bara hjälpa, så skulle det snart vara expedierat. Vi bedja
med lärjungarna: Herre, giv besked. Hans besked är ju
så bejakande och givmilt.
n.
Ett avvisande svar och en förklaring.
Nu får kvinnan besked. Men ett nedslående. Hon får
veta, att hon är obehörig. Hon är inte av Israels hus. Hon
är icke ett får i Jesu hjord. Det var ett grundfel.
Hur ofta få vi ej känna något dylikt inom oss. Vi
kanske kunna tro, att vi varit Guds barn en gång. Men vi ha
så ohjälpligt fallit, att vi våga icke tro längre. Vi äro
utkastade och inga barn längre eller får i Guds, den gode
herdens hjord. Det är förskräckligt. Ha vi inte varit i
de erfarenheterna, så kunna vi komma i dem. Vi
betrakta oss själva såsom obehöriga. Men då är det gott att på
Jesu dörr är skrivet: ”Tillträde för obehöriga”. Och hade
vi då inte en högre kraft än vår egen, så klappade vi inte
längre. Men se, nu regleras vi av en stormakt inom oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
