Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en massa yttre förhållanden till sitt mål, sjuttio, åttio år,
så gör sig samhället behändigt kvitt henne i dfen ”vigda
jorden”.
Men Gud syftar huvudsakligen till den oförgängliga
delen av människan, hennes andliga väsen, som skall leva
för evigt. Han ser till det andliga djupet hos oss, till våra
hjärtan. Och där måste han ha ett rättfärdigt väsen.
Herren Jesus har kommit för att upprätta denna Guds
rättfärdighet igenom oss. Ingen annan kan det. Icke vi
själva. Därför detta Jesu ord: ”Jag säger eder”. Vad
säger då Jesus?
Var och en som vredgas på sin broder är hemfallen
åt Domstolens dom, ”Domstolen”, som var en underrätt i
de romerska provinserna, dock med domsrätt över liv och
egendom. Alltså: Hataren, den på sin broder vrede, har
gjort dråparens dåd och hemfaller under hans straff. Ty
i sitt sinne dräpte han. Och att det icke gick ut över det
lekamliga livet, berodde icke på honom som vredgades,
utan det berodde på yttre förhållanden, vilka höllo hans
grova yttre lemmar tillbaka från det hans egentliga
ansvariga jag redan gjort sig skyldig till. Vilken lära!
Men minsta eftertanke säger oss, att endast den är rätt
och sann. Och något ytligare kan icke Gud vara nöjd med
och icke vi själva heller, såvida vi skola vara verkligt
lyckliga. Och i Guds rike bor endast verklig lycka,
grundad på rätt och sanning.
Vidare belyser Mästaren två straffarter till. ”Stora
rådets” dom, som var hårdare än ”domstolens”. Detta
råd bestod av de sjuttio äldste och två överstepräster, samt
slutligen det brinnande ”Gehenna”, som var blodsfältet
söder om tempelplatsen, där det avfälliga Israel en gång
uppförde Moloks-dyrkan med människooffer, och där
allt avskräde från staden uppbrändes i en eld, som stän-
Liv och längtan. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
