Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ende sanne Guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deri ende sanne Guden.
51
»upplyst» och kallades så av andra, svävade han dock
i det djupaste mörker angående det, som är viktigast
för människan att känna: Gud. I Indien dyrkas sedan
gammalt en stor mängd gudar. Funnos dessa verkligen
till? Budda svarade ja på den frågan. Men några
sanna gudar — väsen, som verkligen förtjänade namnet
»gudar» — voro de icke för honom. Han betraktade
dem såsom underlägsna honom själv. Likasom
människorna på jorden så äro också gudarna i himmelen
underkastade »ålder, sjukdom, död, förfall och
förgänglighet», menade han.
Sådan dårskap behöva vi icke tro på. Han, som
kom från Faderns sköte, han har vittnat för oss om
honom såsom den ende sanne Guden: »Detta är evigt
liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den,
du har sänt, Jesus Kristus.»
Redan Mose sade till Israel: »Herren, vår Gud,
Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av
allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft.»
Det är klart: blott en kan äga hela vårt hjärta. Och
denne ende är vår Gud och Fader i himmelen.
Så sjunger ock en sångare i Psaltaren:
"Icke åt oss, Herre, icke åt oss,
utan åt ditt namn giv äran,
för din nåds, för din sannings skull!
Varför skulle hedningarna få säga:
’Var är nu deras Gud?’
Vår Gud är ju i himmelen;
han kan göra allt, vad han vill.
Men deras avgudar äro silver och guld —
verk av människohänder.
De hava mun och tala icke,
de hava ögon och se icke,
de hava öron och höra icke,
de hava näsa och lukta icke.
Med sina händer taga de icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
