Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde budets välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Fjärde budets välsignelse. 92
vill giva dig!» Så länge lydnad och ordning, kärlek
och tukt råda inom de enskilda hemmen i ett folk, så
länge kan Gud låta sin välsignelse vila över det folket.
Men lossna banden, som skulle hålla vart och ett av
de många hemmen samman, då förgås folket självt. Ty
sådana hemmen. äro, sådant blir folket.
Det gives knappast något folk i världen, vilket
såsom folk har så mycket att tacka Gud för som vi
svenskar. Vi tillhöra en av jordens ädlaste folkgrupper:
den germanska. Inom Sveriges gränser bo icke, såsom
i andra länder, flera föll med olika härstamning, olika
språk, olika religion. I alla dessa avseenden äro vi i
huvudsak ett. Vi ha en rik historia, som är värd att
kännas och älskas av varje svensk, ung och gammal.
Vårt rike är icke ett nygrundat, ännu svagt och
vacklande rike såsom t. ex. staterna på Balkan-halvön. Det
svenska riket har urgamla anor. Vi ha icke, såsom
ryssarna före 1917 års revolution, en enväldig
kejsarmakt, utan en konungamakt, som är bunden av lagar
och författningar, men icke så bunden, att den icke kan
uträtta mycket till folkets bästa. Och det bästa av allt:
vi ha kristendomens ljus, och det ljuset lyser bland oss
mycket klarare än t. ex. bland ryssar eller fransmän.
Vi ha evangelisk-luthersk kristendom. Om blott vi
svenskar toge rätt vara på det ljuset och de andra
gåvor, Gud givit oss, och så hölle samman, då kunde vi
bli kanske det lyckligaste folk i världen. Och då skulle
ingen makt kunna skada oss. Finge Gud verkligen
vara vår Gud, då skulle vårt folk, fastän litet, vara
oövervinneligt.
Ett folk finnes, som obetingat kunde ha varit jordens
allra lyckligaste folk, ty det hade fått rikare gåvor än
något annat. När det ännu var mörkt runt om i
världen, lyste Guds ljus härligt inom det folket, ja, där
upptändes det stora Ljuset, Kristus-solen. Men detta
folk blev otroget mot sin Gud. I otro förkastade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
