Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur kärleken talar om nästan - Sanning i allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Sanning i allt.
»Kärleken överskyler en myckenhet av synden, hörde
vi Petrus säga. Han hade lärt det av Mästaren, av
honom, som tystade fariséernas hårda domar över
äkten-skapsbryterskan med de orden: »Den av eder, som är
utan synd, han kaste första stenen på henne», ja, som
urskuldande bad för sina plågare: »Fader, förlåt dem,
ty de veta icke, vad de göra!» Därför att Jesus så högt
älskade alla människor, även sina fiender och
försmädare, därför kunde han bedja så.
Vad våld, o Jesu, kan dig röra?
Förlåt dem, Fader, säger du,
De veta icke, vad de göra!
Fäll samma bön för mig ännu!
Må jag min svåra synd begråta
Och, såsom du förlåter mig,
Min ovän utan flärd förlåta
Och i mitt hjärta likna dig! (Sv. ps. 95:2.)
Sanning- i allt.
När Judas i Getsemane trädde fram till Jesus, bar
han falskhet i sitt hjärta. Hans tanke var att förråda
Jesus, men det ämnade han göra hemligt och oförmärkt.
Han ville allt fort gälla för en Jesu lärjunge. Därför
trädde han fram och sade: »Var hälsad, rabbi!» och gav
honom en vördnadsfull hyllningskyss. Men hur häpen
han blev, då Mästaren i allas närvaro avslöjade honom:
»Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
Judas var falsk i sitt hjärta, han var falsk i ord,
åthävor och gärningar. Jesus var motsatsen till allt
detta. Han kunde med sanning säga: »Jag är
sanningen.» All falskhet var honom en styggelse. Judas’
oärlighet plågade honom svårt. Vidrigt var för honom
fariséernas smicker, då de inställsamt talade: »Mästare,
vi veta, att du är sannfärdig och lär om Guds väg, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
