- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
143

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tron på Gud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tron pä Gud.

148

tillbaka. Men bur går det, i fall det bar sin far med
sig — om far håller det vid handen? Då försvinner
fruktan. Barnet litar på att fadern både förstår och
förmår och vill hjälpa det igenom alla faror. Men vad
fordras av barnet självt, för att det skall komma väl
igenom den mörka skogen och icke snava eller på annat
sätt göra sig illa? Det får icke släppa faderns hand.
Det måste hålla sig tätt intill honom. Tänk, om barnet,
när det kommit ett stycke på väg, skulle säga för sig
själv: »Nu bryr jag mig inte om far längre, nu vill jag
inte längre hålla far i handen» — hur illa kunde det
icke gå det barnet! Men så tänker icke ett gott och
förståndigt barn. Nej, det tänker i stället så här:
»Vem finns, som är som far? När jag får hålla honom
i handen, då bryr jag mig inte om något annat. Om
jag bara håller mig tätt intill far, då skall han leda
mig rätt, och allt skall gå bra.»

En sådan barnasjäl var den sångare i gamla
testamentet, som sjöng inför Herren:

"Jag förbliver städse hos dig;
du häller mig vid min högra hand.
Du skall leda mig efter ditt råd
och sedan upptaga mig med ära.
Vem har jag i himmelen utom dig!

Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden!
Om än min kropp och själ försmäkta,

så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen."

Och såsom ett återljud därav sjunger en sångare i
vår psalmbok:

"Som fåglar små, När dundra må
Och djuren sig förskräcka,
De skynda fort Var på sin ort
Att sig för faran täcka:

Så vill jag fly Från världens gny
Till dig, o Jesu fromme.
När synd och död Tillfoga nöd,
Hos dig jag ro bekomme!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free