Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår ställning till Gud genom tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår ställning till Ond genom tron.
213
Vår ställning till Gud genom tron.
Den förlorade sonen hade mottagit sin faders
förlåtelse. Därmed var allt förvandlat för honom. Han
hade återfått sin plats i hemmet. »Låt mig bliva
såsom en av dina legodrängar!» så hade han tänkt bedja
fadern; det var det högsta, han kunnat vänta sig. Men
nej, han blev återupptagen som harn, han fick del av
allt det goda, som en son i detta lyckliga hem fick göra
anspråk på. Hans ställning till fadern och till hemmet
var förändrad.
Han själv var förvandlad. Aldrig, aldrig mer ville
han göra sin fader emot! Han hade fått ett nytt sinne
med ny håg att göra faderns vilja. Och icke blott lust
därtill. Han hade fått kraft också. Det var nu icke
svårt för honom att göra faderns vilja, sedan han fått
se och smaka faderns förlåtande kärlek.
Med tron Guds Ande kommer god
Att oss å nyo föda
Och verka i oss annat mod
Och syndens välde döda.
De goda verk så komma fram;
Vi finna idel synd och skam
I vad vi fordom gjorde.
Så står alltsammans i Guds nåd,
Att saliga vi bliva,
Men fast och evigt är hans råd
De trogna det att giva.
Vi hava idel skröplighet;
I Gud är all vår salighet.
Gud vare pris och ära! (Sv. ps. 144:7,10.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
