Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begynnelseorden i Herrens bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231 Begynnelseorden i Herrens bön.
sade han: »Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordens
Herre.» En annan gång: »Fader, jag tackar dig.» I
sin översteprästerliga förbön sade han: »Fader, stunden
har kommit», »Fader, förhärliga du mig», »Helige Fader,
bevara dem i ditt namn», »Fader, jag vill, att, där jag
är, där skola ock de vara med mig», »Rättfärdige Fäder,
världen har icke lärt känna dig.» Det ljuva
fadersnamnet var således det namn, som Jesus älskade att
använda i sin bön.
En gång, när Mästaren kom från en helig stund i
stilla avskildhet inför sin Faders anlete, fingo
lärjungarna ett särskilt starkt intryck av vilken skillnad det
ändå var mellan hans bön och andras bön, även deras
egen. De märkte, att han i bönen kommit Fadern mycket
nära och av honom hämtat en rikedom av kraft och ljus.
Detta, som han undfått av Fadern, strålade fram ur
bela hans väsen och drog dem mäktigt till honom. Då
bådo de: »Herre, lär oss att bedja!» Och han sade:
»När I bedjen, skolen I säga så», och därpå lärde han
dem den bön, som framför andra bär namnet »Herrens
bön».
Det var då helt naturligt, att han började den bönen
just med ordet »Fader». Såsom ett barn får gå till sin
fader med sina bekymmer och önskningar, så får en
människa för Jesu Kristi skull gå till Gud, den höge
och härlige, med barnslig tillit och hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
