Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begynnelseorden i Herrens bön - Bönhörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bönhörelse.
233
och jordens Herre.» Därmed vill han framhålla, att
Gud är den höge och härlige Konungen, som råder över
allt i himmel och på jord och gör därmed, såsom honom
gott synes. Ej blott gamla testamentets fromma, även
en kristen måste i bönen betänka detta: Gud är
himmelens och jordens Herre. Men är Gud detta, då har han
ock makt att giva det, som vi bedja om, i fall han finner
det vara gott och nyttigt för oss. »Vår Gud är i
himmelen — han kan göra allt, vad han vill», såsom redan
psalmisten sjunger.
Både det ena och det andra, både det, att vi skola
nalkas Gud med ödmjuk vördnad, och det, att vi kunna
vara vissa om att han har makt att giva, v^d vi bedja
om, båda delarna har Jesus velat lära oss genom att
lägga på våra läppar de böneorden: »Fader vår, som
är i himmelen!»
Fader — det ordet vill lära oss barnslig förtröstan
till Gud.
Vår — det ordet vill lära oss kärlek till bröderna.
Som är i himmelen — de orden vilja lära oss att
med vördnad och hopp rikta blicken uppåt till Gud.
Herre, du, som frän det höga
Allt bevakar med ditt öga,
Allt bevarar i din famn!
Fader vår, vi dig äkalla!
Heligt vaire för oss alla
Ditt tillbedjansvärda namn! (Sv. ps. 262:1.)
Bönhörelse.
»Fader, jag tackar dig för att du har hört mig!» Så
kunde Jesus säga vid Lasarus’ grav. Och han tillade:
»Jag visste ju, att du alltid hör mig.»
Alltid gjorde Jesus det, som var behagligt för Fadern.
Aldrig ville han annat än det, Fadern ville. Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
