- Project Runeberg -  Livsbilder / IV. Bilder till belysning av vår kristna tro /
277

(1915-1917) [MARC] Author: Johannes Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vissheten om syndernas förlåtelse - Barnens dop och deras kristliga uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’277 Barnens dop och deras kristliga uppfostran.



hos fadern och syskonen, också bestämde hans tankar,
ord och gärningar; så länge han alltså förtroendefullt
gick. fram till fadern med allt, som frestade och oroade,
och icke sökte dölja något för honom; så länge han var
angelägen om att göra faderns vilja och icke vågade
leva utan hans gemenskap — så länge visste han, att
han trots sina fel kunde påräkna faderns förlåtelse.

På samma sätt, om Guds egen Ande driver oss,
bestraffar oss för det onda och manar oss till det goda,
så att vi äro angelägna om Guds nåd, hålla oss till
honom i bön och icke våga leva ett ögonblick utan honom,
så veta vi, att vi äro Guds barn och äga våra synders
nådiga förlåtelse.

Hair jag dig i hjärtat inne,

Allan godhets källa vid,

Ingen sveda når mitt sinne,

Ingen oro stör min frid.

Herre, när jag haver dig,

Intet mer kan fattas mig.

Den, sitt allt i dig har funnit,

Han har lyckligt övervunnit. (Sv. ps. 77:6.)

Barnens dop och deras kristliga
uppfostran.

När den rike mannen fick syn på det fattiga barnet,
där det levde i nöd och elände, så sade han icke för sig
själv: »Framdeles, när detta barn blivit större, så att
det kan själv bestämma över sig, då vill jag söka upp
det och fråga, om det vill bli mitt barn.» I fall han hade
tänkt så, vem vet, hur det då hade gått med barnet?
Men han tänkte icke så. Nej, så stor var hans kärlek,
så överflödande hans ömhet om barnet, att han tog det
strax, där han fann det i dess nöd. Han ville, att barnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:39:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livsbild/4/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free