Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla och den nya människan - Vissheten om syndernas förlåtelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Vissheten om syndernas förlåtelse.
Den första lusten var en frukt av faderns godhet, som
tagit upp honom såsom sitt barn. Men när den senare
lusten blev härskande, när gossen rymde från hemmet
och begav sig ut i världen, då upphörde hos honom
lusten att vara med fadern och vara honom till behag.
Hos varje sann kristen pågår en sådan där strid
mellan lusten att leva sig själv till behag, således utan
Gud, och lusten att leva med Gud — eller, såsom bibeln
säger, en strid mellan den gamla och den nya människan.
Om den striden upphör, då upphöra vi att vara Jesu
lärjungar. En sann kristen kan därför ej annat än med
sångaren bekänna och bedja:
Gärna vill jag för dig vandra
I förnyat leverne
Och mitt sinnes lust förändra,
Att din vilja städs mä ske.
Men mig hindrar världens vana,
Köttets svaghet, satans list,
Och jag märker mycken brist.
Hjälp, att jag ej mera följer
Gamla mänskans välbehag
Eller synden öveirhöljer
Med en ursäkt, som är svag!
Att du uppstod, det skall lära,
Huru jag av synden bör
Uppstå, så att jag ej dör! (Sv. ps. 111:4,6.)
Vissheten om syndernas förlåtelse.
Men hur kunna vi då veta, att det står så väl till
med oss, att vi hava våra synders förlåtelse?
Ja, hur kunde den där gossen veta, att han åtnjöt
sin faders förlåtelse? Det berodde alldeles på hans
eget förhållande till fadern. Så länge han var ett med
fadern och familjen, så att samma anda, som härskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
