Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Könssedlighetens utvecklingslinje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖNS SEDLIGHETENS UTVECKLINGSLINJE
31
älska en gång, torde vetat mindre om kärleken än
Dante, åt hvilken unnades den underbara synen, som
tecknas af de underbara orden
Vede il cuor tue...
George Sand, som anropar gudarna om den
stora kärlekens flamma, var aldrig så genomglödd af
denna, som den hennes diktarsyster, hvilken tolkade
sin medkänsla för henne i de fullkomliga strofer, som
börja:
Thou largebrained woman and largehearted man ...
Men den stora kärleken, som det stora snillet,
kan aldrig bli plikt: båda äro lifvets nådegåfva åt sina
utvalda. För den, som älskar mer än en gång,
kan ej finnas annat sedligt mått än för den,
som älskar en: lifsstegringens. Den, som genom
en ny kärlek hör sinade källor sjunga, safven stiga i
nakna grenar, lifvets skapande krafter förnyas; den,
som blir mer färdig till storsinne och sanning, till
mildhet och ädelmod, den, som i sin nya kärlek finner
styrka lika väl som rus, näring lika väl som fest —
han har rätt till denna upplefvelse. De åter — och
dessa äro de flesta — som genom hvarje ny kärlek
bli fattigare på allmännmänskliga egenskaper och
personlig maktkänsla, slappare i vilja, sämre i handlingar
och verk, dessa hafva ur lifstrons synpunkt ej rätt
till ett sådant själfförringande. Af frukterna känner
man kärleken. Intet är sannare än att »ingen lokal
demoralisation finnes». Den människa, som i all sin
öfriga handel och vandel är sund och sann; som
förblir stark och stor i sina verk, hon är i de flesta fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
