Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kärlekens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
LIF.S LINJER
utgöra ofta intet hinder mot otukten, och dess följder —
råheten och ansvarslösheten såväl mot hvarandra som
mot afkomman — taga stundom ohyggliga former. Det
första villkoret således för kärlekens frihet är att
friheten gäller — kärleken, hvars allmängiltigaste
kännetecken, till skillnad från lösaktigheten, är viljan till ett
fortsatt samlif. Emedan detta kännetecken i regeln
finnes hos den ungdom, som i de bildade klasserna nu
kräfver kärlekens frihet, är den så till vida i sin goda
rätt, lika väl som ungdomen inom underklassen, när
den brukar samma frihet och sålunda bildar många
ypperliga hjonelag. Man kunde med allt skäl — och
mera skäl — sluta till samma följd inom öfverklassen,
ifall icke just kärleken där blifvit en så mycket mer
ingripande makt. Medan arbetsklassens flertal — ty
äfven där finnes ett fåtal med mer förfinade erotiska
känslor — jämte det att få driften stillad nöjer sig med
en duglig och tillgifven kamrat för samma lass, har
den utvecklade nutidsmänniskan djupare erotiska kraf.
Och det är fyllandet af dessa som det ungdomliga
lifsafgörandet ofta förfelar. Ty äfven när den unga
kärleken är själfull — och så är nästan all ung
kärlek — är den dock i de flesta fall kärlekslängtan
snarare än kärlek, behofvet att upplefva snarare än
det nya lifvet själf t. Och därför blir den tidiga
ungdomens erotiska känslor grundade på de synvillor,
som komma en Romeo att kvida öfver
Rosalindas hårdhet ögonblicket innan han möter Julia och
en Titania att omhulda Bottens åsneöron. Aldrig senare
blir världen så sagolikt underbar, som när den första
kärleksdrömmen svept sina opalskiftande
soluppgångsdimmor öfver alla konturer men — aldrig är vår väg
där mera villosam. Det kan hända att dimman lyfter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
