Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kärlekens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKENS FRIHET
101
sig öfver det härligaste land. Men det finnes fler
möjligheter att den kurs, man i dimman följt, skall
medföra ett af de många skeppsbrotten
____i vårdagjämningens stormdigra nätter.
Därför böra ton-åren vara det erotiska förspelets, icke
det erotiska dramats tid.
Men äfven därför att ingen kan afgörä i hvad
mån det öfvergående kan komma att skada det
slutliga lifsförhållandet; i hvad mån den stora kärleken
kan förfelas eller förfulas, då den tillfälliga föregripit
dess rätt, äfven om detta skedde i full, ren tro att
tillfälligheten var ödet.
Ingen del af lefnadens konst är för ungdomen
viktigare än att hos sig utveckla vissheten om en
ödesbestämd samhörighet, som kan vänta. Människor
förbanna tillfälligheten, som skiljer älskande. Men
det är mindre de tillfälligheter, som skilja, än de som
i otid förena, man bör förbanna. I kärlek förlorar
den första ungdomen sällan annat än det oväsentliga;
det väsentliga visar sig — då båda äro fria — som det
omistliga: de, som höra samman, komma slutligen
samman; dem tillfälligheten skilde, hörde aldrig
samman. Förfela lyckan kan människan genom att för
sent finna det väsentliga hos sig själf eller andra; ej
genom att afhålla sig från handling före den
upptäckten. Därför bör en ungdom vänta med afgörande
ingrepp i sitt eget öde och i andras öde, emedan den
stora kärleken torde likna den japanska gudomlighet,
till hvilken det är ett brott att bedja mer än en gång
— emedan hon endast en gång bönhör!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
