Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noter - V. Rätten till moderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
LIFS LIN JER
E. Asenjeff: TagebuchUätter einer Emancipirten; Halbthier af
Helene Böhlau; Offener Brief af Multatuli; Demies Vierges af
Marcel Prevost må nämnas som några bland de många litterära
skildringarna af könslifvets kraf eller förirringar.
I detta samband bör nämnas den nu (som själfmördare) döde
Otto Weininger. Enligt en artikel i Die Zeit har han i sin — af
Strindberg nyligen prisade bok Geschlecht wnd Charakter — påstått
att det manliga elementet (M.) och det kvinnliga (K.) hos alla
individer finnas i ett bestämdt blandningsförhållande och ej endast i
individen som helhet: nej, äfven hvarje cell bar sin bestämda
könsliga betoning. När t. ex. en man har f M. och \ K. måste den
kvinna, som för honom blir mest tilldragande, ha ^ M. och § K.
Homosexuella bli de, som äga \ M. och \ K. En sådan
naturbestämning kan, menar Weingarten — som flera nutida läkare och
kriminalpsykologer — icke bli straffbar: en synpunkt, som
justitiemordet på Oscar Wilde bidragit att fastställa. Weininger — som
i kvinnan ser ett mycket lågtstående väsen — har ingen
förhoppning om den sexuella kampens afslutning: ju mer K. en kvinna
har, dess mindre förstår hon mannen och dess mer tjusar hon
honom; ju mer han har af M. dess mindre förstår han kvinnan och
ju mer tjusar han henne!
10) En del unga danska författarinnor — särskildt Edith
Nebelong i Gold — hafva skildrat detta tillstånd. Edith Nebelong,
Ella Hancke, Agnes Henningsen o. a. teckna i öfrigt än lifsgiriga, än
lifsleda kvinnotyper af samma slag, som manliga norska och danska
författare redan skildrat i mängd; så till exempel nyligen S. Nielsen i
Bark Franziska och Nils Collet Yogt i Harriet Blich. I
Danmark har Svend Leopold (Den Store Er os), Knudsen-Hjortö (Kraft)
och ännu andra börjat reagera mot den halfhet och tomhet, den
låga synvidd och den dådlösa lifströtthet, som röjer sig i det erotiska
lifvet och — som en naturlig följd — inom lifvet i öfrigt, hos en
viss grupp af ungdom. Gudda Behrend har i En Synderinde
skildrat den erotiska leken ur ett kvinnligt offers synpunkt. Samma
reaktion har äfven börjat i Norge ehuru med den vanliga blindheten
för skillnaden mellan nydaning och urartning. I Staden har hos oss
Anna Branting påpekat huru utelifvet, flärden, nervspänningen
medföra den erotiska osedlighetsjargon, som förleder till afvéntyren: den
jargon, enligt hvilken hvarje drift, hur stora sedliga makter den
än kränker, blir »helig». Det är i de stora städerna, som den
erotiska ofruktsamheten och den stora nevrosen hos kvinnorna fått sina
yttersta följder af alkoholism, morfinism, kleptomani (se Dubuissons
arbete om Parisdamerna i detta hänseende), i kvinnliga spelklubbar,
»rök-akademier» och dylikt.
11) Laura Marholms skrifter voro i Tyskland i detta
afseende banbrytande för en sundare uppfattning. Men sedan hafva
andra kvinnor inom romanlitteraturen ofta behandlat samma ämne.
Främst bland dessa står alltjämt Gabrielle Eeuter med Aus guter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
