Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noter - VI. Frihet från moderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
LIFS LIN JER
som förebrådde en annan dylik, att hon förlofvat sig just som hon
slutat sina studier, i stället för att förbli ogift och göra gagn med
sin examen. Den förlofvade utbrast slutligen: »Men det måtte dock
i alla fall inte kunna kallas ett brott att gifta sig?» — hvarpå
kom repliken: »Jo, nära nog»(U).
Bland inläggen äro otaliga tidskriftsartiklar, till exempel
Muirhead’s (se Int. Journal of Ethics 1901) som företrädesvis
vänder sig mot Ch. P. Stetsons bok Women and Economics; R.
Pyke (i Cosmopolitan 1900 eller 1901), hvilken liksom Muirhead
framhåller de psykologiska skälen för kvinnans aftagande
äktenskapslust. I Italien har Ferrero i sin bok om det unga Europa
allvarligt behandlat frågan om »det tredje könets» uppstående.
(I Tyskland har Ernst v. Wolzogen skrifvit en novell med denna
titel och Elsa Asenjeff Aufruhr des Weibes oder das dritte
Geschlecht.) Ferrero menar att de könlösa arbetsbien bland
kvinnorna komma att bli männens konkurrenter och en stark
samfundsmakt genom intelligens, lärdom och arbetskraft, men
ofruktbara, med förstenade hjärtan och sinnen, endast lefvande med
hjärnan, medan de anspråkslösare kvinnorna fortsätta att föröka släktet
— en arbetsdelning, som han på goda grunder anser farlig för de
enskildas lycka, i lika hög grad som för släktets stegring. Det är på
de anglosachsiska kvinnorna han framför allt stöder sina iakttagelser.
Om Frankrike behöfde man ej ens tala — ty alla veta att
befolkningens begränsning där blifvit en samhällsfara — såvida ej
allmänna meningen i detta afseende vore den att kvinnornas frigörelse
där intet betydde för frågan. Men då Leroy-Beaulieu — med stöd af
Bodio och Nitti i Italien, Porter i Amerika, Marshall i England,
Levasseur i Frankrike — för ett par år sedan visade: att i ett stort
antal andra land, utom Frankrike, födelseprocenten äfven sjunker,
då undantog han ej Frankrikes kvinnor från det inflytande,
feminismen börjat utöfva, ett inflytande hvilket han betecknade som »en
fruktansvärd fiende till folkökningen».
Och detta icke endast direkt, genom olust för äktenskap
och moderskap, utan äfven indirekt, genom gammal-feministernas
brist på syn för kvinnofrågans samband med alla andra sociala
frågor. Intet visar detta bättre än deras ställning till skyddslagar
för de kroppsarbetande kvinnorna. Man öppnar ingen årgång af
någon europeisk tidskrift i hithörande ämnen, utan att under de
senare åren finna artiklar om fabriksarbetets faror för kvinnorna
själfva och för det nya släktet. Men detta har ej hindrat
kvinnosakskvinnan af den äldre typen att fanatiskt motsätta sig dessa
skyddslagar, hvilket äfven skett från den yttersta vänstern t. ex. La Fronde
i Paris. Beaktansvärda inlägg här i norden i denna fråga äro
nu senast Hedvig Gebhards artiklar (i den finska tidskriften Nutid
1903) och Emilia Broomés referat (i Social Tidskrift 1903) af det
engelska arbetet The Case for the factory acts.
I Tyskland äro nu de yngre kvinnosakskvinnorna — dr Käthe
Schirmacher, dr Helene Stöcker, Alice Salomon o. a. — ifrigt verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
