Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
det öfverflödiga, det meningslösa; en Epiktet, en Marcus
Aurelius bar sin själ i sina händer med en högre
stolt-hot än någon kristen och nådde en sedlig utveckling, så
hög som trots någon’ kristen.
Men under upplösningen af de hedniska
religionsbegreppen — liksom nu under upplösningen af de kristna
var det endast få, som hade mod att stå ensamma i
den stora ovissheten. Gripande har det djupaste motiv,
som dref mänskligheten från de många gudarnas tomma
altaren till den kristne gudens, blifvit uttryckt i den
angel-sachsiske höfdingens ord, då kungen sport efter hans mening
oiin den nya läran: »Du håller om vintern gille med dina
män; hallen är varm från härden, men ute yr snön och
vinden hviner. En liten sparf kommer flygande genom
hallen, in genom en glugg och ut genom en annan. Ett
ögonblick söker han skydd härinne men han kom från natt
och storm, och han vänder dit tillbaka. Sådant är lifvet.
Vi so det under ett ögonblick af ljus och värme, men,
hvad som förut varit och hvad som efter kommer, därom
veta vi intet. Kan den nya tron lära oss den hemligheten,
böra vi lyssna till densamma.»
I dou nya läran kom Gud människorna nära, icke
blod-Uinil-ig, ie.ko- nfokrilokiuido, icko heller som en blott abstrakt
nil- Ni i, han kom aom det huldaste, enklaste, skönaste
i lifvat, Hoiiii ott barn i modersfamnen; han gick
omkring fattig och förföljd, görande väl och hjälpande alla;
han dog en vanlig träla och missdådares död, döden på
korset. Så blef det slut med människans skräck för Gud.
Där tanken förut trefvat i mörkret, rädd som ett barn,
fick den nu ljus genom den nya stora föreställningen: att
Gud var en fader och att Jesus var hans son. Aldrig hade
i någon religion Gud kommit människorna så nära; aldrig
så helt blifvit ett med dem. Alla bedröfvade och betungade
— och sådana voro de flesta då liksom de flesta nu —
blefvo rörda af krubban och af korset, af den1 ringhet i
hvilken högheten gömde sig, af lidandet, som blef kärlekens
lön, af offervillighetens fullhet. Och lidandet, som är allas
lott, jordens stora gåta, detta fick genom korset sin för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
