Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!\’U-])\!-\r,
1
sansen medelbart vände sig med sina kraf på
människonaturens rätt och frihet att tänka, att skapa, att lefva starkt
och rikt, lefva hedningens fria skönhets- och handlingslif.
Mot katolicismen var det lutherdomen vände sig med krafvet
på personlig tros- och tankefrihet, den ståndpunkt, Luther så
snart svek — liksom alla, som drifvas fram till handling utan
att hafva genomtänkt följderna af sina föresatser, och därför
skrämmas af dessa följdsatser. Men med sin utgångspunkt
från lutherdomen och renässansen gingo de fria andarna sin
egen väg. I vår tid hafva nu de ortodoxfödde — ty
människan födes med behof af dogmer och med behof af fri
tanke alldeles som med bruna och blå ögon — stannat
vid »idealmänniskan». Inom förra släktledet voro de på
idealmänniskan troende »fritänkare»: nu äro de med i klagan öfver
»okrisitligheten». De inse icke att, då de hunnit till
idealmänniskan, voro de redan mycket långt komna på det
sluttande plan, längs hvilket farten icke kan saktas för någon
med förmåga af logiskt tänkande — innan man nått
den punkt, där de friaste andarna i alla tider stått och dit
kristenheten nu långsamt glider efter.
Denna ståndpunkt är den: att aldrig någon gudomlig
uppenbarelse varit människan gifven; att all religion vuxit
fram ur mänsklighetens egna behof och burit människornas
ogen prägel; att inom mänskligheten själf sedelagen
uppvuxit liksom den genom mänskligheten själf omdanas; att
inom den, från den ringaste början utvecklade,
mänskligheten alltjämt finnas oändliga
utvecklingsmöjligheter; att den är sin egen frälsare, sin egen Gud eller
som Björnson nyligen sagt det: antingen finnes det
gudomliga i det mänskliga eller det finnes icke. Mm..så-..länge,
vi. rikta ,oss. mot .det..öfvernaturliga uppt.ä.c.fca vi. i c k.o
och utdana.icke det gudomliga i.det mänskliga!,.
Först i det ögonblick när vi flytta vårt arbete för
»frälsningen» helt inom jordens område; först när vi börja, hämta
fram alla de krafter, som förenas inom oss själfva; när vi
inse att det att göra vår egen, personlighet så full och rik
och stark, som möjligt, är vår gudstjänst; att vår plikt
är att lösgöra de mänskliga individerna från allt som ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
