Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
LIFS LINJER
den enda ©viga idén i lifvet: det lif, som vill sig själft,
sin egen fullhet, sin egen utveckling till allt högre former.
Eller med .Goethes ord: se lifvet själft som lifvets mening.
Detta är för hvar individ en — ur mänsklighetens synpunkt
— nog stor, nog vidgande evighetstanke. Låt denna bli
för oss den stora evighetstanken, under det
ögonblick vi flyga genom hallen och värma oss vid varandets
eld! Vi behöfva alla våra krafter för att göra denna
evighetstanke till verklighet. Och visst är att, hvad som än
kommer efter, så bereda vi oss bäst för detta genom att
lefva fullast möjligt i denna tillvaro.
De stora frågorna: Hvadan? Hvarthän? Hvarför? skola
helt visst fortfara att sysselsätta människors barn. Men
de skola bevara sin storhet genom att lämnas obesvarade;
genom att vi upphöra att lefva på »öfvernaturliga» svar;
genom att vi helt tillgodogöra oss lifvets tillgångar, vår
egen varelses tillgångar; bruka vår arbetskraft helt inom
det naturligas område; ge vår egen sinnligt-andliga natur
den största möjliga utveckling; upphöra att forma en gud
efter vårt eget beläte men forma oss efter vårt släktes
högsta mått. Endast sålunda skall det försvagande
dubbel-lif upphöra, som hindrar en mångfald af krafter att komma
till bruk och till utveckling, krafter, som, nu undertryckas
på religionens bud. Endast sålunda skall småningom en
ny, med mänsklighetens natur fullt öfverensstämmande,
sedlighet kunna utvecklas ur mänskligheten själf. Men villkoret
är att hjälpen sökes helt och hållet inifrån, icke uppifrån.
Det finnes med afseende å gåtan, som står bakom vår
tillvaro — vi må kalla den Gud, ödet eller den eviga idén,
det stora okända eller stora lagbundna — endast ett ord,
stolt nog och ödmjukt nog för den stora, den lilla varelsen
människan, Goethes ord:
Wer darf ihn nennen,
Und wer bekennen:
’Ich glaub ihn?’
Den lilla skaran af icke guds- och krist-troende utan
mänsklighets- och 1 i f s -1 r o e n d e, befinner sig nu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
