Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING
11
samma mindretal bland världens kristna, som de kristna
en gång befunno sig bland hedendomens bekännare. Och
vi mötas till uppbyggelse i dag lika föraktade, som de
kristna, när deras små skaror flockades till hemliga
gudstjänster. Också för oss äro fortfarande krubban och korset
sköna sinnebilder af ringheten, i hvilken allt stort börjar
och af lidandet, som gör det till segrare. Och om Jesus —
så som nutidens diktare stundom tänkt sig — i dag skulle
återvända till jorden och i denna stad besöka kyrkor och
bönehus, samt på sin vandring också komma hit till vår
försmädade krets., då vore det här han säkrast funne de två
eller tre i sitt namn församlade, bland hvilka det vore
honom godt att vara. Ty han skulle i Johannes Döparens
anda säga:
Mänskligheten bör växa till men mig bör
förminskas.
Och han skulle förstå oss, när vi hälsa honom, icke
med ordet Herre eller med böjda knän, utan med
upprätt hufvud, med utsträckta händer och med tilltalet broder:
»Broder i ovetenhet, broder i svaghet, broder i nöd
och broder i simärta! Vi tacka dig för att du lefvat.
Det behöfdes en gång att mänskligheten skulle tro att
godheten var Gud för att lära sig att godheten är gudomlig;
det behöfdes en gång’ att vi skulle tro Gud ha blifvit
människa, för att vi skulle ana huru mänskligheten kan varda
gudomlig; vi behöfde läran om krubban och korset för att
inse att den föraktade begynnelsen och det stora lidandet
äro vägen för allt härligt på jorden; vi behöfde lära att
man kan vinna sig själf endast genom att gifva sig själf.
Men nu behöfva vi icke längre tro att du var »Gud i
ringhet klädd»; nu kunna vi förstå att älska dig tusenfaldt
mera såsom en af oss. Nu behöfva vi icke tro att din
varelse är alla andra varelsers mått, för att vi skola kunna
utveckla vår egen mänsklighet till dess högsta mått. Nu
kunna vi verkligen, sedan vi ej längre vänta hjälpen
ofvanifrån, på fullaste allvar göra profetiorna till sanning om
ett »Guds rike» midt ibland oss!
I denna tro finnes lifvets och framtidens segervisshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
