Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
LIFS LINJER
måste man tvinga sig att tro, att denna dogm verkligen
kunnat väcka stormar inom tankens värld eller gifva
något hjärta näring. Visserligen »bevisas» den ännu
— genom analogier t. ex. med grenljuset eller med
förnuft, vilja och känsla! Men man torde knappast
framkalla någon själarna närgående strid, ifall
man inom svenska kyrkans bekännelse gåfve såväl
djäfvulen som treenigheten en »begrafning i tysthet».
Skapelse- och syndafallssägnen, patriarkernas historia
och Kristusprofetiorna, Jesu underbara födelse och
verk, uppståndelse och himmelsfärd — allt har en
gång motsvarat andliga lifsbehof och därför varit
lidelsefullt värnadt under utveckling af ett oändligt
djupsinne.
Men liksom nämnda lärosatser, som under
århundraden vållat ej endast de ursinnigaste förföljelser,
utan äfven beredt den djupaste själanöd eller gifvit
den högsta själatröst, nu växa bort ur tänkesättet —
naturligt såsom obehöfliga och obrukade organ växa
bort ur organismen — så skall det en gång ske med
de ännu som »oumbärliga» bevarade återstoderna af
den kristna kyrkans lära.
Så växte vi tidigare ur de katolska dogmerna
t. ex. madonnakyrkan, ehuru denna dock motsvarar
ett så djupt behof i människonaturen, att katolicismen
just genom Mariakulten har sin mest afgörande
psykologiska öfverlägsenhet.
I Sverige var — i vår tid — afkristnandets första
skede Viktor Rydbergs lära om Kristus:
»idealmänniskan», som »då han lefver i oss, och vår naturliga
människa dör i honom, bryter själfviskhetens makt i
våra hjärtan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
