- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
52

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

LIFS LINJER

min varelses stoff; att förverkliga min aning om clet
högsta verkliga lifvet är mitt »salighetsmedel».

Den evolutionskristne påstår sig ju mena
detsamma; mena att Jesus endast är vårt föredöme af,
huru man kan lefva i godhet och med full frihet för
allt mänskligt godt utan någon afsägelse af vår
egenart. Men detta tal är en blå duns t, som döljer den
djupa klyftan mellan denna s. k. »ljusa» kristendom
och lifstron. Ty h a r talet om frälsningsbehofvet någon
betydelse, då måste det betyda: att som ett vax
mottaga Jesu prägel på sin personlighet, hvarförutan Jesus
ej kan bli det frälsande föredömet. Så länge
således någon förkunnar Jesus — i hur mänsklig form
som helst — såsom oumbärlig för att kunna lefva
ett sant mänskligt jordelif, är svalget befäst mellan
de gamla människorna, de som se människan såsom
en nådesökande i en färdig men fallen tillvaro, och
de nya, de, som af all sin håg, alla sina krafter och
all sin själ ägna sig icke åt J e suslik naudet men
åtmänniskoblifvandeti allt högre form. Äfven
den mest renade Jesustro är en återstod af den dualism,
i hvilken mänskligheten våndats. Hvarje stor
människosjäl blir under släktets utveckling i viss mening
andras frälsare från lägre ideal genom att rikta dem
mot högre, genom att samla eller stärka deras
naturliga möjligheter att lösa allt större uppgifter. I hög
grad blir då äfven Jesus vårt föredöme genom den
själfhärligbet och följdriktighet, hvarmed han gick
sin väg och behöll sin egenart af själsstor
ensamhet och själfoffrande ömhet, af jämvikt mellan
mildhet och makt, ödmjukhet och höghet, enfald och
djupsinne, stillhet och rörelse. Men påstår man att män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free