Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
LIFSL1NJER
stämmer sitt eget instrument, om endast
själviskhetens lag där följdes. Men han anar den slutliga
harmoniens möjlighet, då han ser huru oundvikligt
själfviskhet och offervillighet fläta sig in i hvarandra.
Offervilligheten kan bli en så »själfvisk» lidelse att
en offervillig ofta har lika svårt att mottag^ en tjänst
som en själfvisk att göra den; att den förre kan rodna
af harm att i senare fallet förekommas! Försakelsen
blir allt mer lust, men lusten själföfvervinnelse och
den jämvikt mellan själfviskhet och hängifvenhet,
som människonaturen innerst åtrår, uppnås sålunda
på de mest hemlighetsfulla vägar. Bland de
alldagligaste bevisen för detta är att människor — oftast
kvinnor — söka offerlusten äfven när de inse att de
demoralisera dem, som mottaga deras offer, ja, göra
dem olyckligare än de skulle vara utan all denna
offervillighet! Genom människonaturens makt att till
lustkällor omvandla äfven medlen för sina mål, blef
askesen slutligen en njutning och lyckan uppnåddes
äfven af själf plågaren. Ja, kristendomen vädjar ju
själf till lyckoviljan ehuru den ej tror på lyckan under
jordelifvets form, annat än som oförmodad, som
»under». Den hänvisar lyckolängtan till himlen, där
den skall stillas genom att utan afbrott skåda, älska
och tjäna Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
