Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS AFBLOMSTRING
5!)
var enligt honom den glöd, där själarnas ädelmetall
skulle utsmältas. När nu Gud fader af
evolutions-kristendomen omvandlats till »den lagbundna
utvecklingens Gud», då står man åter inför ett obevekligt
antingen-eller. Jesus lärde, att Gud sörjde för
sparf-varna under himlen, men glömde att höken söndersliter
dem. Han oroades med andra ord icke af tillvarons
motsägelser. Men nödga dessa oss att uppge
»Fadervårs-religionen», då kastas själen åter ut i ensamheten
och mister den barnaställning i tillvaron, som var det
glada och ljufliga budskap, hvarmed kristendomen
öfvervann hela den känsla af tillvarons osäkerhet, som
gjort »gudsfruktan» och gudsbevekandet till den
dittills väsentliga delen af religionen. En ande måste ha
stora tillgångar för att uthärda den ensamheten. Och
Augustinus, som var en stor psykolog, erkände ju
äfven, att kättaren ofta öfver sig ägde storhetens
prägel. Det är denna prägel, de anpassningskristna
sakna. De ha hvarken mod till ett stort credo
q u i a a b s u r d u m, ej heller till en stor ensamhet.
De dana sin utvecklingsbestämda Gud, sin
lagbundna »försyn», sin maktlöse »fader» — och märka ej
att därmed svinner äfven kristendomens andra, för
själs-lifvets som samhällslifvets utveckling länge
oumbärliga tanke: den att alla människor voro en faders barn,
alla lika stora syndare inför Gud och! alla för honom
lika dyrbara själar — den folkliga tanke, hvilken som
sagdt utgjorde en så stor del af kristendomens
segerkraft. Jesu lifsomdanande lära om hvarje själs lika
och oändliga värde inför Gud, sammanhänger innerst
med Buddhas visshet, att den, som går in i sig själf,
5. — Lifslinjer. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
