- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
110

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

LIFSL1NJER

ägde mening och mål. Då vill själen endast förintelsen;
då lyckönskar man endast de döda och beklagar endast
de födda; då står man kall inför alla sorger, emedan
lefvandet själft är den oändliga sorg, inför hvilken
alla andra bli små.

Men är den ytlig, som aldrig varit pessimist, så
är den ytligare, som alltjämt förblir det. En dag
upptäcker den, som blickar djupare än till ytan, att det
enda vissa vi veta om lifvet är dess möjlighet af
omvandling, dess formbarhet. Och med denna upptäckt
återkommer hoppet, hoppet att lifvet kan varda hvad
vi göra det till. Om än lifvet endast vill släktets
be-varelse, så har människan nu nått därhän att vilja
dess förädling. Om än lifvet når sina mål likgiltigt
för godt eller ondt, så har människan nu hunnit
därhän, att de krafter, som motverka våld och
orättrådighet, äfven höra till nödvändigheten, hennes egen
nödvändighet, sedan kulturen frigjort dessa krafter ur den
vilda naturen. Om än lidandet är en del af
nödvändigheten, så är lyckoviljan det äfven, och när denna
senare nu medvetet sättes in i kampen mot det förra,
skall lidandet visa sig som molnmassorna, lyckoviljan
åter som solmakten.

Men detta människans målmedvetna ingripande i
naturen har hittills varit hämmadt af försynsbegreppet,
såsom stödande armar hämma den börjande simmarens
mod att med egna krafter hålla sig uppe i böljorna.

Att se lidandet och ofullkomligheten såsom
nödvändiga följder af en tillvaro, öfver hvilken man endast
småningom vinner välde, förklarar visserligen ej frågan
om tillvarons ursprung eller om utvecklingens orsak.
Men man har förenklat frågorna genom att ej söka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free