- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
137

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUDSBEGREPPETS OMVANDLING

137

där vi ännu ej kunna detta, återhålla vårt omdöme om
det oförmodade, till sin orsak ännu obekanta, som
man nu fåvist kallar »under».

Spinoza* lindau- idå.ste — såsom det redan skedde
af Goethe och många efter honom • utklädas den.
matematiskt logiska bevisningens stela skrud. Under denna
lefver personligheten själf, en personlighet, för hvilken
lidelsen och lidandet varit verkligheter, som därför
omedelbart behöfde sin lifsåskådning för att kunna
lefva det svåra lifvet och som äfven hvar dag och stund
lefde af den. Spinozas religiösa känsla af enheten —
inom hvilken djupast sedt alla skillnader föga betyda
— gaf honom den stora mildhet mot andras meningar,
som endast på denna tankes väg kan vinnas. Och äfven
den försynthet i att påtvinga andra sina egna meningar,
som så himmelsvidt skiljer honom från det teologiska
och filosofiska hatets besatte. Men hans som ädelstenen
klara och fasta skaplynne hindrade honom dock från
hvarje jämkning med sina egna idéer och ideal. Ej
endast den gröfre frestelsen, fördelarnas, bestod han,
nej, äfven den finare frestelse, hänsynsfulla naturer lätt
förledas af, och för hvilken hans egen djupaste känsla,
enhetens, kunde gifvit honom ett slags berättigande:
gränsutplånandets. Medan han af judar som kristna,
cartesianer som teologer förföljdes som »en ryslig
ateist», ett »afskyvärdt odjur», »förstöraren af religion
och sedlighet», lefde han som den fridfullaste och
fröjd-fullaste människa mänskligheten ägt, försjunken i
d e n mystik, som är de nya människornas i vår tid.
Lefde med den själens och sinnenas fördjupning,
som endast enhetskänslan skänker, enhetskänslan med
all naturen, alla tidsåldrar, alla själar, en känsla så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free