Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
LIFSLINJER
evighetens synpunkt ter sig vår jord med sitt
personliga gudsbegrepp som en daggkåpa med en
sol-speglande droppe. Solen stiger, droppen svinner, men
den gröna skålen är kvar — liksom solen — äfven
sedan droppen förrunnit!
För den, som äger denna åskådning, blir äfven
det skönaste tal om Gud störande — liksom klockklang
nedifrån dalen för den, som uppe på fjällvidderna står
lyssnande till tystnaden. Att luften där uppe är svalare
än dalens, gör den äfven mer bärande; att den är
renare, gör den mer rusande. Den, som hunnit
gudlöshetens stilla, strålande värld gåfve ej sin otro för
den bäst bevisade gudstro. Och de, som mena att,
panteismen i främsta rummet är ett tänkesätt, som
skall bevisas, innan det har rätt att vara till —- i
stället för ett själens lefnadssätt, hvars verklighet inga
bevis behöfver — dessa blinda borde icke tala om
färger, de aldrig sett (2).
VII.
Detta själens lefnadssätt är, som ofvan blef
framhållet, urgammalt inom österlandet. Men det har varit
en gryende verklighet äfven inom Europa, varit det
såsom hellenism, medeltidsmystik, renässans, romantik.
Hellenens visshet att människans tankar om det
gudomliga sinnligt kunde uttryckas, var redan en aning
om att lifvet är Gud, och ju mer skönhet och lif,
dess mer gudalikhet. Hellenen ägde länge en
medveten, frimodig lefvande|s lycka, som hvilade på
vissheten att sinnevärlden var gudomlig såsom själen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
