Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDSBEGREPPETS OMVANDLING
151
och således bör behålla — är icke längre den jag
behöfver. Min gud är visserligen ännu endast en
nebulösa men skall med visshet varda en sol; det
ljus, du ledes af, är strålen från en längesedan slocknad
stjärna. Du må äga en tro djup som hafvet på din
Gud, du tar dock ej bort en droppe af min tro: att
Gud är i vardande.
Den gudstroende säger: till en sådan Gud kan
människan ej upplyfta sitt hjärta.
Den gudlöse svarar: icke att upplyfta sitt hjärta
till en Gud öfver jorden, men att utgjuta sitt hjärta
öfver jorden, detta är människans gudstjänst.
Den gudstroende säger: men utan att sålunda
kunna upplyfta mitt hjärta, blir mitt lif osaligt.
Den gudlöse svarar: för mig som för dig är mitt
eget lif religionshistorien, i ordets egentliga mening.
Ett personligt gudsförhållande var en gång äfven min
salighet. Men nu är min salighet att ett Guds
förhållande till mig är otänkbart; att det i stället är
jag som förhåller mig till Gud såsom stenen till den
vardande byggnaden. Evigheter ligga bakom vårt
släkte innan det ens kunde börja drömma Gud. Det
har evigheter framför sig att skapa honom!
X.
Lika särhållande som religionsbekännelserna visat
sig vara, lika sammanslutande äro religionskänslorna,
när de framträda i sin renhet, det vill säga såsom
uppgående i helheten, förbindelse med alltet,
sammanhang med släktet. Den kristne kallar dessa känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
