- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
152

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

inneslutandet i Guds fadersfamn och broderskapet i
Kristus; buddhisten försjunkande i allvarandet; den
lifstroende samarbete i vardandet. Men. den andens
hänryckning, som hvardera tron föder, är samma
hänryckning : tre mycket olika bägare omsluta samma vin.
Det osägbara, som vidgade hjärtat under en stilla
vandring genom midsommarängars härlighet till ett
litet gammalt Guds hus, hvars dörrar stodo öppna
för värmen och ljuset, så att löfvens - dallring, f
ågel-kvittret och doften af eklöfskransar mängdes i den
andakt, som lyfte själen vid orden: »helig, helig, helig
Herre Gud allsmäktig, fulla äro himlarna och jorden
af din härlighet» — detta samma outsägbara vidgar
ännu hjärtat, när blicken söker de himlar och den
jord, från hvilka »Gud» svunnit men där härligheten
är kvar. Det styrkans flöde, som strömmade genom
själen, när man på sina knän kände sig närmast Gud,
detta stiger alltjämt i själen hvar stilla stund, då den
vänder sig inåt sig själf eller sjunker in i
förnimmelsen af alltet. Och om efter flodtiden ebben
kommer, blir denna fattad som en själens lag, äfven den.
För den kristne åter blef icke-bönhörelsen oroande
som en möjlig syndens verkan; som en följd af det
inre uppror, med hvilket den bedjande tvang ned sin
egenart under en lag, den ej erfor som sin egen.
Den till Gud ställda bönen var en själfstegring intill
själens yttersta makt, och detta vållade en
öfveransträngning, som med psykologisk nödvändighet följdes
just af den själsutmattning, ur hvilken nyssnämnda
samvetskval spirade. För att bruka den sköna bilden
om bönen som själens andhämtning, Set cir den för den
kristne en andning under ett ständigt lopp mot ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free