- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
161

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUDSBEGREPPETS OMVANDLING

161

sin egentliga styrka, ar förseglad, emedan de ännu
ej förvandlat sin gudstjänst till lifstjänst.

De nya människorna hafva förlagt all sin andakt
»extra muros» — utanför alla tempel — emedan de
veta, att endast så skall religionen upphöra att vara
något utanför lefvandet. Hittills har människan på
sin återförsoning med Gud riktat sin renhetsvilja, sin
helighetslidelse, sin rättfärdighetstörst, sin kärlekskraft,
liksom hon i sin bild af Gud samlat allt, hon skattat
högst. Sålunda blefvo dessa egenskaper makter äfven
i många enskildas lif. Men ej inom lifvet i det
hela. Människan har lagt världen mellan sig och Gud
eller egentligare: världen och Gud utanför hvarandra
liksom utanför sig själf. Den religiösa kraft, som nu
går ut på att söka Gud i världshändelserna och väcka
honom i själarna, kan bättre brukas för att söka de
vägar för världshändelserna och väcka de krafter i
själslifvet, hvarigenom människan — och sålunda
världen i och med henne — allt mer gudomliggöres
genom att längtan efter längtan förlöses i verkligheter.
Sålunda skall Gud — eller med andra ord ett släkte
med Guds ande och kraft — danas ur de aningens
dimringlar, i hvilkas obestämda och osammanhängande
form »öfvermänniskan» nu har sin första tillvaro, såsom
människan en gång hade sin lika obestämda och
osammanhängande tillvaro i världsrymdens töcken.

Om man antar Comtes indelningsgrund för den
religiösa utvecklingen, så finnes endast ett teologiskt,
ett metafysiskt och ett positivt skede. Men vi torde nu
ha lämnat äfven detta sista bakom oss för att nalkas det
fjärde, det estetiska lifsförnimmandets eller med
andra ord det barnalika, det paradisiska (1). Där erfar

11. — LifsUnjer. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free