Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.IFSTRON
1-9.3
SS/ är för nutidsidea listen alla bestående förhållanden
i samhälls daning, skola, kyrka, äktenskap och
uppfostran det förnuftiga. Hvarje tal om, att allt detta
bör bli annorlunda, mänskligare, människovärdigare,
anses som bristande »historiskt sinne»; medkänslan
med allt samhälls-orsakadt elände och lidande, anses
som ytlighet!
Praktisk materialism är sedan gammalt
idealismens bockfot. En filosofisk idealist har sällan
varit en man, som lefvat ett skönt och själfullt lif,
en man, som lefvat för idéer. Han är nöjd
med världen som den är; han blir sällan bland
dem, som arbeta för att skaffa in i lifvet något, som
icke förut fanns där. Och detta är alldeles naturligt.
Ty medan idealisten söker sin Gud öfver tillvaron,
förbiser han att Gud inte märkes inom tillvaron!
Sedan han i det gudomliga förnuftet funnit drifkraften
för sedligheten, låter han verkligheten vara.
Visserligen anser filosofen ej denna fullkomlig; ja, han
medger att »idealet sitter inne med makt öfver verkligheten».
Men han menar blott sitt eget, gudaundfångna ideal!
Historien visar emellertid att filosofers aprioriska ideal
haft mycket ringa makt öfver verkligheten. Denna
har däremot ofta gifvit efter för ideal, danade ur de
behof, känslor och lidelser, som välla ur den »dunkla
grunden» i släktets själslif.
Det på erfarenheten stödda tänkandet
värdesätter och urväljer sedan, bland de sålunda tillkomna
verkligheterna. Och därigenom erhålla förnuftiga ideal
småningom makt i fram åt ver kan de riktning.
13. — Lifslinjer. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
