Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
LIFSLINJER
I Sverige är mail synnerligen trögrörd genom
tankar, som löpa linan ut, som äga radikalismens
särmärke — att gå till roten — och som meddelas
formelfritt. Ty endast dialektiken, lärdomsapparaten,
den akademiska bildningen anses här äga värde på
tankens område. Och som svensken därtill lättast
berusas — och berusar — genom ord med »idealisk»
klang, är det förklarligt, att nyidealismens
jasägare ej märka, att, medan denna kräfver de
starkaste bevis för alla
naturvetenskapliga antaganden, den själf saknar hvarje
bevis för sina egna påståenden, ja, att den
gör sig »skyldig till förnuftets största utsväfning: att
tro något emedan man vill, att det skall vara sant».
Detta är ofta maktlustens kännetecken.
Idealistens begreppsfond är nu som för ’2000 år
sedan: Gudsidén, försynen, världsplanen, den
individuella odödligheten, sinnesvärlden som
fenomenvärld. Det är ingen nyhet, man nu kommer med, att
våra begrepp ej noggrant motsvara verkligheten utan
endast äro abstraktioner gjorda på grund af vårt
förhandenvarande erfarenhetsstoff; att det från subjektiva
tillsatser rena begreppet för forskningen är
ouppnåeligt ! Filosofiens historia berättar, att Occam redan
på 1300-talet uttalat dessa redan då långt ifrån nya
satser. Men sedan idealisten med dem dömt
naturvetenskapen till evig insolvens i fråga om en
världsförklaring, fortsätter han: Efter som du bevisligen
inga bevis har för dina antaganden, bör du utan bevis
— omfatta min tro!
Lik andra kungar i landsflykt döljer
supranatura-lismen sin sjunkande makt under ett stigande högmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
