Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
»befrielsen från religion hör till de bedröfliga
friheterna» 1
Ty den lif ströende vet: att det är till
religion han blifvit befriad.
Vill man afpressa honom bevis för hans nya tro,
torde han svara endast med ett leende.
Men han har gifvit sitt lif för att kunna le det
leendet. Och därför skall ban med det leendet
slutligen kunna möta döden.
VI.
Den djupa visshet om lifvets värde och släktets
värde, som kristendomen sög blodet ur, återväcktes
genom utvecklingstanken. Och i stället för den så kallade
»blodfattiga associationen», som förmenas vara
»radikalismens» drifkraft, känneii den lifstroende alla gångna
släktens blod och alla framtidas svälla i sitt hjärta.
Tusen år bli för honom som en dag, ja, han njuter
i dag hvad andra komma att njuta om tusen år. Den
enskilde blir lika litet löst från förtid och framtid
som vågen är löst från den våg, som nyss sjönk
tillbaka och den, som den skjuter framför sig.
Lifstron är — då den från den enskildes egen
själ strömmar ut mot det hela — en på jordelifvet
riktad skaparlidelse.
Efter erfarenheten eller icke erfarenheten af denna
lidelse kan mänskligheten delas i ett — tillsvidare —
litet folk: apostlaflocKen öfver hvars hufvuden
eld-tungor brinna och ett stort, som ännu ingen pingst
haft. De förra upplefva kval och saligheter, om hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
