- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
224

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

Att idealen växla hindrar mig lika litet från lyckan
att eftersträfva det ideal, jag i denna stund äger, som
jag afstår från att stilla min hunger i dag, emedan
jag vet att den återvaknar i morgon!

Idealistens underliga invändning mot lifstron är
att den är alltför oegennyttig: att en människa omöjligt
kan äga intresse att arbeta för framtiden utan att
veta sig personligen fortlefva i evighet. Denna
invändning visar, att »idealisten» saknar personlig
erfarenhet af idealismens lycka. För en af idealism
lyckliggjord människa är det nämligen nog att ha
varit en länk i släktets oändliga kedja; nog att ha
sökt göra den länken så stark och sköndanad som
möjligt. Ty hon vet, att hvarje släktled blir starkt
i den mån enhvar inom detsamma lefvat
starkt och drömt stort. Det är henne likgiltigt,
om hon endast når ett obetydligt stycke framför sina
föregångare; likgiltigt om hennes efterföljare ändra
idealens form. Hvarför skulle jag ej lägga mitt
trappsteg af trä, ehuru det framdeles torde bli ersatt med
ett af marmor?

Drömmen blef lifvets stora rörelsekraft, emedan
det är en själens lag att det, som lefver starkast
i vår själ, är det ouppnådda: i denna riktning arbetar
inbillningens bergborr; i denna riktning samlar och
förtätar sig energien. Och därför ger äfven
framtids-berusningen det närvarande dess högsta värde för en
sålunda berusad!

Min känsla af mig själf som ändamål, af
m i n rätt till utveckling är — icke genom
förnuftsskäl utan genom min själs hela organisation —
oupplösligt förbunden med släktet. Denna min själs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free