- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
234

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

I.IFSUNJKK

en lefvande vandra bland lefvande, dessa, som äga
makten att ånyo döda.

Den, som erfarit detta och dock ännu kan
välsigna lifvet, har dyrt vunnit rätten att tala sålunda
till den. om lifvets värde spörjande:

Lef! Och du torde. kanske lefva länge nog för
att känna, att du icke ville att molltonerna vore borta
ur ditt lifs musik, som då kanske varit mindre fager.
Lef! Och du skall kanske försona dig med att lidandet
är ett med jordelifvets grundform; försona dig därför
att du, återblickande på ditt eget öde, inser det
nödvändiga sambandet mellan hvad du lidit och hvad
du blifvit. Lef! Och kanske blir det sista af allt,
du ville umbära, just din lifssorg, ditt säregna kval,
som skapade dig, gaf dig djupare ögon ’för gåtorna;
läppar mer känsligt darrande af outtalade frågor,
händer snabbare att utsträckas mot andra händer, deras
som likt dina trefva i mörkret men känna sig tryggare
och varmare, när de kunna fatta en likes. Du hälsar
kanske ett nytt år med likgiltighet, ja, kanske med
bitterhet. Lifvet har ingen lycka gifvit dig, endast
lidande och mödor; och ju längre du burit det, dess
mindre finner du en tröst i lifstrons stora och enda
lärosats: den att lifvets mening är lifvet själft. När
du ser tillbaka på ditt eget lif eller ser omkring dig
på andras, synes dig tvärtom meningslösheten vara
det mest påfallande. Och du upprepar kanske de ord,
som i den stora sorgen eller under det tunga
hvardags-oket gått från otaliga läppar: »Bättre att aldrig hafva
varit född!»

Aldrig hafva varit född?

Detta betyder att hafva undgått otaliga plågor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free