Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFSTRON
’233
släktets evigt rosenfärgade morgon, dess evigt
blommande vår, dess evigt stjärnögda himmel — ge
morgonglans och blomsterhvithet och stjärnblickar åt det
djupaste mörker. Ja, de ge — för den som rätt tyder
det — ett af svaren på våra sargande frågor om
meningen med hvarje släktes lidande och lycka.
*
Sedan han så talat, tystnar den lifstroende. Men
om idealisten då fortsätter att fråga, ifall den talande
själf kan finna lifvet värdt att lefva, när han om
de eviga tingen tror så föga och vet så litet — då
svarar den lifsfromme med fullaste rätt: Hvad vet
du mera ? Och hvad tror du, som hjälper dig att
bättre lefva?
Det är heller icke dessa slags »idealister», den
lifsdyrkande känner sig skyldig ett svar. Utan dem
allena, som likt honom själf vändt sig från den gamla
tron men ännu ej vunnit kraft att våga sig ut på
bryggan Tshinvat — »smal som ett hårstrå, hvass
som en rakknif» — bryggan, som leder öfver afgrunden
till saligheten.
lifvets tillbedjare kan tala till andra endast ifall
han själf en gång stått bäfvande inför den bryggan.
Det finnes ting, man lär sig förstå endast genom
att ha älskat dem, andra endast genom att. ha hatat
dem, andra åter, dem man själf måste ha lefvat för
att förstå. Men de djupaste ting måste man både
ha lefvat, älskat och hatat för att förstå. Bland dem
är det att ha varit »ödesbefriad som de saliga gudar»
och sedan »åratals störtas ned i det ovissa», åter söm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0243.html
