- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
240

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

I.IFS LINJER

visningen — är det för evolutionstanken betydelsefulla
hos Goethe. Han är genomträngd af den nya
fromheten, som ej väntar att våra kraf och öden skola rubba
tillvarons fasta ordning. Han älskar lifvet i alla dess
former, världssammanhanget i alla dess lagar. Hans
sätt att forska är redan adertonhundratalets: med den
stolta stillheten inför det omöjliga och ovetbara
förenade ban tålamod och ifver att undersöka; med
fruktan för det förhastade, enade han fröjd öfver det
funna. Sant sägèr Maeterlinck att intet är sundare än
Goethes grundsats: att ständigt hålla sig på yttersta
gränsen af det, som kan begripas, men icke missbruka
ordet mysterium för att inskränka området af det,
som kan begripas. Och ingen kan bättre än Goethe
bekräfta sanningen af samme Maeterlincks ord: att »när
vi ej låta falska symboler upptaga platsen för sanna
tankar, när vi ej af fruktan för ett tomrum låta trons
sprungna fjädrar stanna kvar, då danas nya sanningar,
nya fjädrar, som ge vår själ en ny spännkraft; att
ej den. tro, som synes oss skönast, endast den som
synes oss sannast, kommer vår själs ärlighet och
fromhet att växa...»

Det är denna ur Goethes verk, hans bref, hans
samtal vällande nya fromhet, det är denna hans
lifsberusning och lifstillbedjan, som är det eviga hos
Goethe. Hans verk må som dramer eller romaner
föråldras : hvad som för alltid gör dem till den lifstroendes
bibel är, att bland vinlöfvet, som kan vissna, de drufvor
hänga, hvilkas must åren göra allt ädlare.

Först nu börjar mänskligheten att på allvar
kunna upplefva Goethe. Ty utvecklingstanken var
lians lifstanke. Den gör ordet natur i hans verk till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free