- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
239

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\

LIFSTRON ’239

inneburit faran, att då Gud var allt, allt blef lika
berättigadt; då allt bestod med evig nödvändighet,
fanns ingen plats för ansvar och handlingslust. Med
visst skäl kunde man äfven mot panteismen invända,
att när allt i sitt egentliga varande består inom den
oföränderliga enheten, förlorar mångfalden sin orsak
och personligheten sin betydelse. Det var genom
utvecklingstanken Goethe bragte in rörelse i Spinozas
stillnade värld. Icke på bevisningens utan aningens väg
är det Goethe förenar de motsatser, som ännu anses
oförenliga. Han kände, med den mest lefvande
visshet, att alla de begrepp, dem dialektikern låter »taga
ub> hvarandra, icke låta taga ut sig ur
verkligheten! Ty där är ju allt, som ger tänkaren anledning
till de abstraktioner, i hvilka han — enligt Goethes
ord — »kristalliserar, där naturen själf organiserar».
I verkligheten äro enheten och mångfalden; där äro
omvandlingen och fastheten; där äro den obetingade
nödvändigheten och den däraf betingade friheten; där
är monismen sanning och dock dualismen otvetydig!

Därför blef för Goethe all teori, det grå och döda;
lefvande! ensamt — icke tänkandet öfver lifvet -— gaf
tillvaron dess mening. »Lifvet är regnbågen, och solen,
som danar den, hafva vi bakom oss.»

Goethe visste- att det förhållande, han därmed
angaf, skulle förblifva. Men han visste äfven, att
människan — då hon står inför denna »regnbåge» — från
den naturfruktan, som vidskepelse väckt, kan uppnå
den naturfromhet, som vetenskapen skänker.

Hos honom voro redan utvecklings- och
enhetstanken kött och blod, jubel och andakt. Detta — mer
än hans omedelbara bidrag till den vetenskapliga be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free