Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 I.IFS LINJER
»att människan bör förverkliga ideal» — men Goethe
ägde en annan syn på idealet. För honom var hvarje
nytt ideal ett mål för den sig utvecklande
verkligheten. Människornas medvetet danade
ideal äro — på religionens som sedlighetens som
skönhetens område — enligt honom endast släktets
vaknade medvetande om sin egen inneboende
utvecklingskraft i någon viss riktning.
Goethes idealism var den framsynta
verklighets käns lans och därmed blef den en så djup
motsats till romantiken. Denna mänskliggjorde naturen
i stället för att utforska den, medan Goethe ville
utforska naturen för att gudomliggöra människan;
eröfra naturkrafterna för att möjliggöra en i alla
afseenden lifsbejakande kraftutveckling, för att öfverallt
främja 1 i f s d u g 1 i g h e t i ordets fullaste mening. För
honom var »all åskådning tänkande, allt tänkande
åskådning»; ja, man kan äfven säga att han städse
söker göra tänkandet till handling. Hans allsidighet
är jämförlig endast med Leonardos, som dock ej inom
sig rymde alla de ytterliga motsatser, dem Goethe,
efter otaliga mödor, småningom lyckas bringa i
jämvikt och sålunda når han den lifsanpassning i högsta
mening, som var hans mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
