- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud I /
244

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244 I.IFSUNJKK

orden: »Den, soni har vetenskap och konst, har
religion ; den, som ej har dem, må ha — religion!» Eller
med ett annat af hans yttranden: »Den allmänna,
naturliga religionen behöfver ingen tro. Ty vi f ö r ni m m a,
att en frambringande och ordnande makt innebor
naturen: detta behöfva vi således ej tro. Den verkliga
religionen är individuell och har uteslutande med hvars
och ens samvete att göra ...»

Redan i ungdomen hade Goethe hos Spinoza lärt
att se sin personlighet och sin diktning såsom med
nödvändighet verkande naturmakter, såsom
själfända.-mål, dem han hvarken hade rätt att behandla som
medel eller låta bedöma efter andras mått, utan endast
att i deras egenart fullkomna. Och därför

blef det bildningsideal, ^Goethe......gaf världen, att vår

själfbildning är själfändamål, ett mål man endast
i ro och glädje, kan fullfölja, emedan man endast J.är
af hvad man älskar, hvad som stämmer med ens natur.
Detta ideal fick under senare hälften af förra
århundradet i hans eget land vika för militarismen och
det »kategoriska imperativet». Auktoritet, plikt, tjänst
blefvo den heliga treenigheten: examen, anställning,
befordran de salighetsmål, man genom dyrkan af den
treenigheten uppnådde. Det är därför en historiker
påpekat den åter inom Tyskland stigande Goethekulten
såsom det mest betydelsefulla tecknet för en ånyo
stigande kultur, och en diktare yttrat: att inför Goethe
glädes alltjämt en tysk åt hvarje framsteg i kultur,
liksom han inför honom blyges öfver hvarje
tillbakagång !

Filisterdömet var för Goethe i allt motsatsen till
en evolutionistisk lifssyn; det var begränsningen inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-1/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free